Livet alltså.
Igår när vi satt i taxin på väg hit så sa Elin "Resan har gått väldigt smärtfritt på senaste tiden" och sen sa hon "Eller det kanske man inte ska säga än..." Och ja, nu sitter vi här på hotellrummet. Jag vaknade av ett sms imorse av min pappa som skrev att vårt plan var nästan ett dygn försenat. Alltså, vi vet inte om vi ska skratta eller gråta, men det finns inget att göra så nu ses vi imorgon istället!
Nu är det (nästan) slut
Här sitter vi, nyduschade och med lite pirr i magen. Imorgon åker vi nämligen hem till Sverige igen. Det känns lite skönt, lite jobbigt och ganska vemodigt. Men framför allt känns det så overkligt att vi om ett dygn står med fötterna på svensk mark igen.
De senaste dagarna har vi spenderat i Bangkok. Det har blivit många tuktukturer, kyckling med sötsur sås och ganska mycket shopping. Vi hade föreställt oss fejk-tshirts i massor, men vad hittade vi istället? Massa jättebra second hand! Så himla roligt, och vi har fyllt på våra väskor ytterligare litegrann. När vi åkte igenom stan en kväll såg vi ett gäng människor som stod och rörde sig synkat till musik med en ledare på en liten scen. Utegympa, helt enkelt! Men har man ingen vätterstrand får man hålla till på en smal liten gata...
Idag har vi varit i tittat på en gigantisk Buddha och suttit i en park och lapat i oss de sista solstrålarna. Bangkok har också visat prov på de absolut mest förvirrade chaufförerna någonsin. Igår blev vi avsläppta på hel fel ställe av tuktukföraren och idag tog det ungefär två timmar extra att ta sig till hotellet nära flygplatsen vi ska sova på inatt eftersom taxichauffören inte alls visste vägen. När man knappt kan kommunicera blir det ännu svårare, men vi lyckades med gemensamma krafter till slut hitta rätt. Han hade i alla fall varit kickboxare och berättade entusiastiskt att han varit i Stockholm och där blivit "number one" i en tävling. Han hade en vältummad kickboxningstidning i baksätet där han ivrigt visade bilder på sig själv.
Men nu är det alltså dags att packa väskan för sista gången. Det är så mycket jag kommer sakna med den här resan. Som att vara fri från vardagen på ett sätt jag aldrig riktigt upplevt förut och inte behöva tänka på massa måsten och jobbiga grejer. "Jobbiga grejer" på resan har varit att en buss inte kommer eller att man är lite för trött, hungrig eller kissnödig. Men när bussen kommer, man får mat i magen och kommer fram till hostelet och får kissa: då är det allt man behöver för att bli lycklig, ungefär. Jag kommer sakna maten, skumpiga tuktukturer och mysiga hostel. Men mest av allt kommer jag nog ändå sakna att umgås med två bästisar konstant, varje minut, hela tiden i tre månader. Hur lyxigt är det inte på en skala? Att tillsammans med dem se nya platser och hamna i konstiga situationer på andra sidan jorden. Att se stora byggnader och mäktiga naturlandskap, men också bara att ligga och prata till sent på hostelrummet. Jag är så glad att få ha upplevt det här med Alma och Matilda, två av de människor jag känner mig tryggast med och har roligast med i hela världen. De får mig att må bra, och har fått mig att må bra i tre (och två) månader.
Men det ska såklart bli lite skönt att komma hem också. Till alla fina människor därhemma, till godis som inte är mentos eller mars och till wifi som funkar. Tack till alla er som följt oss på bloggen under den här tiden! Det kan nog komma ytterligare några bildinlägg senare i veckan när vi kan ladda in bilderna till en dator och har bra internet. Så håll utkik efter det!
Hej så länge!
Elin
Söndagslistan nummer 13
Här kommer den trettonde söndagslistan, direkt från Bangkok. Det blir även den sista, eftersom vi sorgligt nog åker hem på onsdag.
Veckans bästa: Att vi när resan gått mot sitt slut njutit extra mycket av att vara här, av solen, maten och varandras sällskap.
Veckans sämsta: Att vi lämnat sista hela veckan bakom oss.
Veckans soundtrack 1: Musikhjälpen, som vi bäddat ner oss med på kvällarna.
Veckans soundtrack 2: I tisdags bestämde vi oss för att nu är det faktiskt okej att lyssna på julmusik!
Veckans soundtrack 3: Låten "Kloem" med bandet Slot Machine som vi hört på thailändska MTV.
Veckans träningsvärk: I käkarna efter dykningen.
Veckans väntan: På högskoleantagningarna.
Veckans djur: En larv som kröp runt i Elins sallad.
Veckans smultronställe: Klong Muang, ett litet område där vi spenderat fyra nätter i veckan. Så himla lugnt och fint bara!
Veckans girl power: Ägaren till vårt hotell i Klong Muang.
Veckans stank: När det kom upp avloppsvatten i badrummet.
Veckans stöld: När en apa kom och tog Almas ananasshake. Den började med att försöka dricka ur sugröret, men gav snart upp och vände den upp och ner och sörplade glatt i sig istället.
Veckans omringande: När vi hamnade mitt i ett stim av gula fiskar när vi snorklade (kan eventuellt ha med att göra att de kastade bröd från båten...).
Veckans turturduvor: Ett par som var med på vår lilla tripp till fyra öar och inte kunde slita blicken från varandra på hela tiden.
Veckans stammisställe: Sabai ba bar, en mysig restaurang i Klong Muang med stora gula och orangea lampor i taket.
Veckans mest förekommande: Kungen, som är på stora bilder och plakat överallt.
Veckans lycka: När vi hittade flera jättebra, fina och billiga second hand-affärer på rad i Bangkok.
Veckans sämsta köp: En klänning Alma köpte med motiveringen "den kommer nog vara för liten, men jag köper den ändå". Som tur var kostade den bara 100 baht (ca 25 kronor).
Veckans mest trimmade: Tuktukarna i Bangkok. Det känns som att vi åker i 90 km/h när de gasar på på raksträckorna.
Det soliga livet i Thailand.
Hej kompisar,
Vi vet att bloggningen har varit lite dålig det sista, men det är faktiskt inte lätt när Thailands sol är för varm och härlig att vistas i och internet för dåligt för att kunna använda. Men nu tänkte jag ge det ett helhjärtat försök...
Idag är det fyra dagar kvar tills vår resa är slut och vi flyger hem till Sverige. Thailand har gått fort och idag åker vi till sista anhalten, Bangkok. Vår första Thailandvecka spenderade vi på Koh Lanta där vi bodde i en mysig stuga med utomhusdusch och tv-kanaler som visade bland annat House och Criminal Minds. Efter två dagar kom familjen Göransson och det kändes så tryggt att få krama om dem. Tyvärr blev jag sjuk samma dag som de kom vilket var väldigt typiskt eftersom att jag inte har varit sjuk under hela resan men självklart blev det just den dag som jag hade längtat så himla mycket efter. Den bittra verkligheten. Det gjorde att jag fick ligga inne några dagar och titta på kriminalare istället för att vara på stranden med min Sofia. De sista två dagarna kunde jag dock äntligen vara lite mer aktiv och en kväll åkte vi in till stan hela gänget och blev bjudna på middag av Göranssons. Så mysigt och så gott, tack!
Därefter tog vi en färja till Koh Phi Phi och hamnade i en liten halmhydda till Bungalow. Där fanns det mycket djur; superstora sniglar, hungriga myggor, hoppiga grodor och söta katter som strövade omkring. Ön var så otroligt vacker och vi har nog aldrig sett en så vacker strand förut. Dock var det väldigt turistigt och lokalbefolkningen var nästan obefintlig. Ibland känns det lite som om västvärlden kommer och tar över, och så fort det händer något hemskt kan vi bara åka hem till tryggheten igen. Hursomhelst så dök vi en dag på Phi Phi. Det var det värsta och bästa jag har gjort i mitt liv, men det bästa överväger såklart. Fick panik där i vattnet och kände andnöd för många gånger för att vara riktigt bekväm. Men våra instruktörer var helt fantastiska och övertalade mig att följa med på det andra dyker vilket ledde till nog det bästa på hela resan: sköldpaddan! Den var så himla fin och fridfull där på bottnen. Vi såg också färgglada koraller och små nemos. När vi kom upp till ytan efter att ha varit 12 meter ner i 46 minuter kändes livet lyckligt.
Efter ytterligare några dagar på den vackraste stranden vi någonsin sett med pineapple/watermelonshake och nutellapannkakor satte vi oss på en stekhet båt som tog oss till Krabi. Jag satt på däck med vår brittiska dykkamrat Ryan och brände näsan i solen och Elin satt trygg från solen i hytten och sov gott. Från färjeläget i Krabi tog vi en taxi till Klong Muang och här har vi spenderat fyra dagar i vår bungalow med jättefin personal som är väldigt måna om vårt välmående, supergod frukost och en strand, nästan helt för oss själva. Den här delen av Thailand känns fortfarande väldigt orörd och turismen är ganska liten här. Om några känns det dock som om stället kommer vara lika turistigt som så många andra delar av Thailand. I förrgår var vi ute på en endagstur och då besökte vi fyra fina öar. Vi snorklade bland massa gulrandiga fiskar och jag blev bestulen min pineappleshake av en väldigt nöjd apa.
Nu sitter vi och äter den goda frukosten för sista gången och om en timme sitter vi i taxin på väg mot flygplatsen. Snart är vi hemma och snart får jag krama alla mina saknade. Pussar från mig.
Söndagslistan nummer 12
På grund av brist på internet kommer listan hela två dagar för sent. Men här är den i alla fall!
Veckans sämsta: Att Alma fortfarande varit lite sjuk och vädret ganska dåligt.
Veckans samarbete: När Elin och Sofia klippte Almas lugg.
Veckans djur 1: En ödla som tog sig in i lakritspåsen och där dog, kanske på grund av chocken över saltet.
Veckans djur 2: Alla sniglar på vår toa på Phi Phi.
Veckans skada: Sofia som trampade på en väldigt vass snäcka som vi var tvungna att DRA ut.
Veckans vip: När vi fick gratis cola på stranden.
Veckans underhållning: Kriminalare på den enda engelska kanalen på vår thailändska tv.
Veckans hårdaste: Almas mage.
Veckans middag: Avskedsmiddagen med familjen Göransson.
Veckans besvikelse 1: Att det fram tills i lördags varit molnigt och regnat varje dag.
Veckans besvikelse 2: När Alma köpte något hon trodde var Fanta Exotic, men det visade sig vara en illgrön variant.
Veckans basic: Vår Bungalow på Phi Phi, som i princip består av fyra halmväggar, en madrass på golvet, ett myggnät och ett litet badrum utan handfat och spolning på toan. Men mysfaktorn är hög!
Veckans frågetecken: Vi när en tjej frågade om vi var tvillingar.
Veckans panik: Dykningen innan vi fattat hur man skulle andas.
Veckans formation: Almas myggbett på armen som ser ut som Karlavagnen.
Veckans paradis: Stranden och havet på Phi Phi, som är ungefär det vackraste vi sett.
Veckans strandföda: Fruit shake (Elin tar alltid vattenmelon och Alma alltid ananas) och pannkaka.
Veckans nya kompisar: Tyska Mellie och engelske Ryan vi träffade på dykningen.
Klassrumsprojektet
Det är nu drygt en månad sedan vi lämnade Indien, men i våra huvuden och hjärtan är vi fortfarande kvar litegrann. Och vi kom på att vi ju glömt berätta för er hur det gick med klassrumsprojektet!
Vårt första mål att bygga ett klassrum, som kostar 10000 kronor, har överträffats tredubbelt. Ni har samlat in 30000 kronor, och det är helt fantastiskt!! En av AVI's gamla volontärer har också bidragit med 20000 kronor till skolprojektet, så tillsammans har vi alltså 50000 kronor. FEMTIO TUSEN! Bygget kommer påbörjas i mars, och här är en liten plan över vad pengarna kommer gå till:
1. Två nya klassrum till skolan. De nya klassrummen kommer ha stängda väggar, och det ska även byggas väggar på det nuvarande, öppna klassrummet. Totalt kommer det alltså finnas tre klassrum: ett till den äldre skolklassen, ett till den yngre och ett till kindergarten. Att det är stängda rum underlättar mycket. Barnen blir inte distraherade av allt annat som händer och de springer inte iväg lika lätt.
2. Ett rum för health care. Det kommer sitta ihop med skolbyggnaden, men användas till hälsoprojektet. Där kan man ha allt material för enklare sjukvård, papper och rapporter på de som bor i Banjara och de gånger det finns möjlighet kommer en sjuksköterska kunna använda rummet som mottagning. Istället för att gå runt och plåstra om sår kan allt finnas på ett ställe, och man kan komma dit om man har ont någonstans.
3. Ett förråd till skolan. Där kan de stora tavlorna man använder under lektionen förvaras, tillsammans med allt annat material som används.
4. Hjälpa till med AVI's boarding house. Efter att ha byggt ut skolan kommer det att finnas pengar kvar, och de kommer att användas till att hjälpa att få klart boarding house. Det är något som AVI bygger för de barn som går i privatskola, så att de ska kunna satsa ordentligt på skolan. I Banjara finns ingen bra plats att göra läxor, till exempel. Barnen kommer istället kunna bo i boarding house under veckorna och få hjälp av personal att kunna sköta skolan och utvecklas på ett sätt de kanske inte kunnat göra i Banjara. Just nu har bygget stannat av på grund av pengabrist, men det ska snart komma igång igen. Och era pengar hjälper till med det!
TACK återigen för allt ni bidragit med!
(Bilder och en del text har vi lånat från vår kära vän Hanna Huppunens blogg)
Söndagslistan nummer 11
Glad första advent på er därhemma i Sverige! Här kommer den elfte söndagslistan som en liten adventspresent från Thailand!
Veckans knäppa/snälla: När vi åt lunch på en restaurang och blev informerade om att de hade gratis öl. Vi sa att vi kunde ta det efter maten, och servitrisen kom med jämna mellanrum och tyckte att nu vill ni väl ändå ha lite öl? Till slut gav vi med oss, och den var helt kolsyrad men ganska god!
Veckans standardmåltid: Fried rice med kyckling.
Veckans sjukling: Alma, som igår fick hög feber och idag ligger nerbäddad i sängen istället för att sola. Som tur är har vi ytterligare två veckor av sol och bad framför oss!
Veckans bästa: Hanoi, sol, bad och lakrits!!!
Veckans sämsta: Att Alma blivit sjuk.
Veckans mest överdrivna: Folk som gick i dunjackor i Hanoi.
Veckans Vietnamiakttagelse: Precis som i Indien finns det absolut inga papperskorgar.
Veckans vinddrag: när vi åkte moped.
Veckans knäppa/snälla: När vi åt lunch på en restaurang och blev informerade om att de hade gratis öl. Vi sa att vi kunde ta det efter maten, och servitrisen kom med jämna mellanrum och tyckte att nu vill ni väl ändå ha lite öl? Till slut gav vi med oss, och den var helt kolsyrad men ganska god!
Veckans jakt: Letandet efter ansiktsmassage, en liten trägrej man rullar över ansiktet för att massera.
Veckans mörker: När det blev strömavbrott på hostelet. Alma stod i duschen och skrek "vad är det som händer Elin?". Sedan kom en i personalen med ett levande ljus, så vi fick en mysig kväll trots allt och firade första advent lite i förskott.
Veckans standardmåltid: Fried rice med kyckling.
Veckans djur: En råtta som sprang över väggarna på en restaurang i Hanoi.
Veckans starkaste: När vi bar ner våra väskor från femte våningen klockan halv sex på morgonen.
Veckans dyraste: En mars och en twix som Elin köpte på rastplatsen till Halong Bay för 40 (!) kronor.
Veckans räddaste: Holländskan under kajakturen i Halong Bay som trodde att hon såg en orm i vattnet, som visade sig vara ett snöre.
Veckans stressigaste: Bytet på Bangkoks flygplats till flyget mot Krabi. Men vi hann!
Veckans återseende: Sofia och hennes familj, som vi nu ska spendera några dagar med här i Thailand.
Veckans lycka: Att Sofia hade med sig svenskt godis till oss!!!
Veckans sjukling: Alma, som igår fick hög feber och idag ligger nerbäddad i sängen istället för att sola. Som tur är har vi ytterligare två veckor av sol och bad framför oss!
En dag i Halong Bay!
Igår lämnade vi Hanoi för en endagstur till Halong Bay, "a mystical seascape of limestone islets is a vision of breathtaking beauty" som vår godtrogna guidebok beskriver denna plats. Vi hoppade på en buss och begav oss mot detta naturunder tillsammans med den malaysiska tantmaffian på fem, en pratglad läkare från Sri Lanka, en fransk barnfamilj med treårige Alessandro i spetsen, en holländsk Liam Neeson med en lika stjärnklar flickvän, en chillig amerikanare från Colorado plus några anonyma individer från Portugal, Österrike och Tyskland. Och just det, vår glada guide "Peter" som inledde varje nytt samtal med frasen "Hello everybody" och kändes mycket som ett tioårigt barn med för mycket energi. Men han var väldigt gullig och såklart väldigt snäll.
Bussen dit tog närmare fyra timmar och vi utnyttjade tiden som vi brukar göra när vi åker buss; sover och lyssnar på musik. Vi vaknade dock ibland av att lilla Alessandro tittade in på oss mellan sätena med sina söta bruna ögon och la sina små händer på våra huvuden. Tillslut somnade nog han också, då det plötsligt blev väldigt tyst. Innan vi hoppade på färjan handlade vi lite choklad och chips i en kiosk som för stunden hade omvandlats till ett diskotek med hög musik och stark bas. Vi dansade ut därifrån och upp på färjan där vi blev serverade vietnamesisk lunch: vårrullar, ris, fisk, räkor, olika sallader och ännu en gång ställdes en hel fisk på bordet som vi fick skära bort kött från om vi ville. Vi delade bord med Alessandro som älskade räkorna och riset men mest ville ha Elins cola och min sprite. Det är inte lätt att vara liten, tänkte vi och jag ville mest krama honom för att han såg så kramvänlig ut.
Utanför fönstret på båten yttrade sig alla vackra klippor och grottor. Peter pekade på lite olika klippformningar som han tyckte såg ut som olika djur och var väldigt exalterad över detta faktum. Det han tyckte såg ut som två kycklingar som kysstes tyckte vi såg ut som en vanlig klippa. Vid den flytande fiskmarknaden stannade vi till och vi som ville fick åka ut i kajaker. Jag och Elin var först ut och efter några minuter kom solen fram och allt blev om möjligt ännu vackrare. Det gröna havet med solglitter och de höga klippfasaderna med fastvuxen mossa - så fint! Vi glömde nästan av att paddla för att vi ville föreviga allt med kameran. Tillslut tog vi tag i paddlingen och tog oss runt och tillbaka till båten. Vi skulle åka vidare till nästa anhalt men då upptäckte vi att läkaren från Sri Lanka fortfarande inte var tillbaka från kajakturen och vi såg honom inte från båten. Efter några minuter med växande oro skymtade vi dock en liten gul kajak långt bort som irrade omkring vid en annan båt. Peter och Liam Neeson visslade på honom och då upptäckte han oss och styrde mot vårt håll. Och vi kunde åka vidare mot grottan.
I grottan började Peter peka på ytterligare en massa klippformningar som han tyckte såg ut som djur och olika varelser, bland annat sjöjungfruar, en krokodil, en apa, Romeo och Julia, anden från Aladdin, elefanter, lejon, Buddha och även självaste Ho Chi Minh fanns där med sitt kända ansikte. Vi tyckte mest att det såg ut som ingenting men skrattade gott åt hans goda fantasi och extas. Efter grottan begav vi oss till hamnen igen och satte oss i bussen som skulle ta oss hem. Jag somnade direkt och vaknade en timme senare till att det var kolmörkt ute trots att klockan bara var sex. Tillbaka i Hanoi vinkade vi hejdå till våra nyfunna vänner och gick och åt. Sen somnade vi nöjda över att ha upplevt något så fint som Halong Bay.
Härliga Hanoi
Idag lämnar vi Hanoi och åker vidare till Thailand. Om tre veckor vaknar vi i våra sängar hemma i Sverige, och det känns väldigt knäppt. Men vi har tillbringat fem väldigt fina dagar här i Vietnams huvudstad, en valdigt vacker stad! Trots att Hanoi också är en storstad har det varit lugnare här än i Ho Chi Minh, som var ganska kaosig. Det är lite kallare här också, och många går i vinterjackor. Det känns dock extremt överdrivet, vi går i en kofta och långbyxor på sin höjd och tycker snarare att det känns som svensk sommar i luften. Och det är ju underbart!
Vi har bott i Old Quarter och har strosat runt mycket här, bland färgglada skålar och lyktor. Mitt i staden finns en sjö, Hoan Kiem Lake, som vi varit vid flera gånger och promenerat längs med. Det är nog främst den som gjort att vi upplevt Hanoi som vackert, med den roda bron mitt i. Vi har också varit på några museum, såklart. I måndags var vi på ett kvinnomuseum som vi läst mycket bra om. Det visade upp vilken roll kvinnorna spelat i Vietnams historia, berättade om kvinnliga soldater under kriget och så vidare. Det levde dock inte riktigt upp till våra förväntningar, så vi begav oss till Hoa Lo Prison istället, ett gammalt fängelse som nu är museum. Sedan var vi och tittade på Temple of Literature, ett tempel som framför allt hade en väldigt fin trädgård. Där hamnade vi mitt i någon slags examensceremoni och det var fullt av glada ungdomar i examenshattar. Sedan bestämde vi oss för att vara lite wild and crazy och för en gångs skull INTE säga nej till alla förare som vill erbjuda oss mopedskjuts. Det kändes ju trots allt lite konstigt att ha varit i detta mopedland utan att ha testat det. Inga hjälmar fick vi, men vi kom helskinnade fram till målet för 60.000 dong.
Annars har vi som vanligt tillbringat en hel del tid på att äta och ta det lugnt på vårt hostelrum, den här gången allra längst upp i ett gammalt hus. I tisdags var vi också på en heldagsutflykt till Halong Bay, men det skriver Alma om lite senare idag.
Puss!
Ho Chi Minh i kamerabilder
Reunification Palace
War Remnants Museum
Mekong Delta
Kladsel i Ho Chi Minh vid regn
Malaysia i kamerabilder
Antligen, antligen har vi hittat en fungerande dator med hyfsat snabbt internet (pa vart hostel i Hanoi), sa att vi kan fa visa er lite kamerabilder pa vad som hant sen vi lamnade Indien. Sa har har ni: en liten del av tre veckor i Malaysia pa bild!
Chinatown i Kuala Lumpur
Batugrottorna
Petronas Towers
Melaka
Pangkor
Bako nationalpark
Söndagslistan nummer 10
Veckans bästa: Krigsmuséet i Ho Chi Minh. Det berörde våra hjärtan och tanken på att krig drabbar människor dagligen är otroligt hemskt! Men det kändes viktigt att se alla fotografier och bra att det finns så mycket bevarat.
Veckans Vietnamiakttagelse: Här åker alla moped eller motorcykel, har munskydd och en regnponcho redo om det börjar regna.
Veckans sämsta: Att det knappt dansades något på klubben vi gick till i fredags, alla bara stod stilla och glodde.
Veckans spontanitet: När vi fick för oss att göra massage i Ho Chi Minh.
Veckans hårdaste: Massagen. Almas massör hoppade med knäna på hennes rumpa och rygg så att hela rummet knakade och Elin trodde att hennes nacke skulle gå av när hennes massör knäckte hennes huvud. Det var bara att uthärda fyrtio minuter...
Veckans knäppaste: Vietnams valuta. Vi tar ut några miljoner då och då och betalar cirka 100.000 per måltid.
Veckans största: Löven vi hittade i en park.
Veckans utbildning: Almas Håkan Hellström-utbildning, så att hon ska kunna sjunga med i alla låtar på den stundande konserten.
Veckans kulinariska: Endagstrippen till Mekong Delta som innehöll många lokala specialiteter.
Veckans dunk: När Alma gick in i ett skyltfönster (som var av glas och väldigt genomskinligt).
Veckans konsumtion: Bananer!! Som mellanmål, färdkost och kvällsmat.
Veckans beslutsamhet: Att Elin till slut slängde två av sina Indienbyxor (de kan skymtas i papperskorgen...) för att lätta på vikten i väskan.
Veckans framgång: Att vi lyckades pressa ner vårt bagage till 20 kg var, när det tidigare har legat runt 30 kg.
Veckans oväntade: Att taxichauffören från flygplatsen i Hanoi spelade den gamla nittiotalshiten "Big Big Girl" med Emilia. Den var längesen!
Veckans träningspass: Trapporna upp till vårt rum i Hanoi som ligger på femte våningen. Tack till mannen som bar upp våra väskor ända dit!
Veckans sverigesaknad: Vår älskade Matildis - som vi saknar dig!!!
Veckans Vietnamiakttagelse: Här åker alla moped eller motorcykel, har munskydd och en regnponcho redo om det börjar regna.
Veckans motto: Att använda sina ben! När taxichaufförerna vinkar på oss och vill att vi ska åka med dem skakar vi alltid på huvudet. "Vi har friska ben så varför inte använda dem?", som Alma vet att hennes mormor skulle uttrycka det.
Veckans överenergi: En gullig pojke på flygplatsen som inte kunde sitta still utan hoppade från bänken och lekte att han var en fågel, dansade fridans, klämde sig in mellan sina föräldrar och sprang fram och tillbaka. Hur orkar han, tänkte vi och säkert hans föräldrar också.
Veckans show: Water puppet show, som vi var på idag i Hanoi. Massa dockor i vattnet och vietnamesisk musik. Lite knäppt och ganska häftigt!
Notre Dame, Mekong Delta och förhoppningsvis Avicii
Hej kompisar,
Idag har jag och Herman avnjutit en lugn dag här i Saigon/Ho chi Minh city. Vi har varit på ett andra besök på vårt favoritgalleri med propagandaposters från Vietnamkriget, köpt lite julklappar till våra kära i Sverige (förstår att ni blir nyfikna), fastnat i ännu ett monsunregn, gått till postcentralen och postat lite vykort (som det tyvärr kunde ta upp till tre veckor för att komma fram) och sett en kyrka som hette Notre Dame (alltså inte den kända i Paris, den bara heter samma sak). Nu sitter vi i vårt lilla rum på det mest stillastående vandrarhemmet vi bott på under denna resan och jag längtar efter pizzahutpizzan jag snart ska få äta-hawaii supreme har blivit min personliga favorit! Efter det hade vi tänkt "dricka vinet och dansa dansen" som vi och vår älskade Sannis brukar säga. Vi hoppas på lite Avicii och lite 90tals klassiker som vi kan dansa av oss till. Vi har nämligen haft lite dansabstinens nu det senaste, så det är på tiden..
Igår var vi iväg på en endagsutflykt till Mekong Delta. Vi gick upp supertidigt och satte oss i en minibuss med ett tiotal andra turister (plus en väldigt pratsam guide) och begav oss iväg. Framme i deltat satte vi oss i en båt och fick se den flytande handelsmarknaden. Jag och Elin hade missuppfattat guiden och lämnat våra väskor i bussen (med pengarna i, orutinerat vi vet..) så vi fick sitta och titta på när alla andra drack färsk kokosmjölk och ät spännande frukter. Men sedan började vår smakresa! Vi fick smaka på lokalt honungste, honungsgodis och banangodis. Därefter fick vi testa kokosnötsgodis, rispapper, risvin och mekongpannkakor. Och rispopcorn! Därefter åkte vi till en restutang för att äta lunch och då fick vi testa ännu mer lokal mat. Fisk från sjön, vietnamesiska vårrullar och någon grön växt. Faktiskt väldigt gott, tyckte vi.
Efter en timmes båtfärd och lite marknad satte vi oss nöjda på bussen hem igen. Det är imponerande hur människor här lever enkelt och utnyttjar deras tillgångar på bästa sätt. Och väldigt miljövänligt.
Imorgon sätter vi oss på flyget till Hanoi där vi ska stanna i fem dagar. Sedan blir det Thailand och återträff med hela familjen Göransson! Som jag längtar!
Annars hoppas jag att ni mår bra där hemma och ni ska veta att jag längtar som jag aldrig längtat förut efter att få återförenas med er och kramas prata skratta om allt som hänt under tiden ifrån varandra. Puss på er alla mina hjärtegryn.
En historiskt omtumlande dag
Nu har vi alltså lämnat Malaysia, och jag och Alma befinner oss nu i Vietnam! I Saigon/Ho Chi Minh, närmare bestämt. När vi landade i söndags kväll kändes det nästan som att vara tillbaka i Indien igen, med knäpp trafik, mopeder överallt och massa tutningar. Men det känns härligt! Malaysia var stundtals ganska turistigt, och det känns skönt att komma bort från det lite. Vi bor i ett område som heter Pham Ngu Lao, och igår strosade vi mest runt där eftersom vi båda var lite hängiga. Bland annat var vi på ett litet galleri med massa gamla propagandaposters, och de var så fina! Vi var helt lyckliga och köpte några stycken var. Det är så himla intressant med all historia det här landet bär på. Vietnamkriget känns så spännande eftersom det är så pass nyss och har påverkat så stora delar av världen, inte minst massa populärkultur! Idag var vi vid Reunification Palace, platsen där Nordvietnam körde in med pansarvagnar och därmed erövrade Saigon och enade Vietnam 1975. Vietnam är fortfarande en kommunistisk enpartistat, och det känns ju lite knäppt! Vi var också på ett museum över kriget, fullt av bilder på människor och krigets förödelse. Det fanns till exempel en hel avdelning som handlade om agent orange, ämnet den amerikanska militären släppte ut över Vietnam och som fortfarande påverkar liv genom att leva kvar i generationer och skapa missbildningar. Det var sjukt gripande och efter det kände vi att vi nog inte orkade med så mycket mer information idag, så vi promenerade tillbaka till vårt hostel mellan alla försäljare och taxichaufförer som ständigt försöker få vår uppmärksamhet.
I källaren på Reunification Palace såg det fortfarande ut som 1965, ungefär.
Vi fastnade i ett monsunregn idag också (och alla mopedister hade plötsligt regnponchos på sig)...
...men var ganska glada ändå!
Annars har vi hunnit med en väldigt knäpp massage, några marknader och mycket café- och restauranghäng under våra två första dagar här. Och imorgon, då ska vi gå upp supertidigt och åka på utflykt! Till Mekongfloden och se flytande marknader, risfält och vackra miljöer, hoppas vi. Det ska bli väldigt roligt!
Vi försökte lägga in lite kamerabilder ikväll, men det funkade såklart inte så det blir mobilbilder idag också!
I källaren på Reunification Palace såg det fortfarande ut som 1965, ungefär.
Vi fastnade i ett monsunregn idag också (och alla mopedister hade plötsligt regnponchos på sig)...
Matilda tackar för sig
Detta är mitt sista inlägg på utländskmark. Jag åker hem inatt till ett kallt och höstligt Sverige och lämnar detta varma klimat och denna resan med ett stort bagage med mig att visa och berätta om när jag kommer hem (både språkligt och bildligt). Jag känner stor glädje och tacksamhet över att jag är så lyckligt lottad som kan resa runt fritt såhär och särskilt som kvinna. Det är så mycket som är orättvist och konstigt i världen som jag önskar att jag kan göra något åt. När jag kommer hem är det bara att fundera över nästa volontär arbete. Jag känner att jag har fått så himla mycket tillbaka av arbetet med barnen i Banjara Basti. Barnen visar så mycket kärlek och glädje mot varandra och den energin lägger vi istället nuförtiden på materiella ting och socialamedier.
Just nu sitter jag på flygplatsen själv i Kuala lumpur och ska sitta här tills mitt flyg går 23.59 (malaysisk tid). Elin och Alma flög kl 17.10 och det blev en del tårar från min sida! Jag är så himla glad att jag åkte med just Alma och Elin. De är två kloka kvinnor och de har lärt mig mycket! Det kommer definitivt kännas sjukt konstigt att komma hem och inte ha dom varma och lugna personerna vid min sida varje dag. Vi har skrattat, gråtit, svettats, fryst, dansat, haft djupa samtal om allt och inget och mycket mer. Jag har älskat varje sekund av den här resan och det är tack vare er två!
Jag hoppas att er sista månad på resande fot blir allt ni önskar och lite till!
Vi ses på Arlanda flygplats den 18 december, jag längtar redan!
Jag älskar er mina fina!
Och de trogna läsarna som följt mig i dessa två månader är jag så glad över, men jag tycker även att ni ska fortsätta läsa om deras äventyr!
Och jag kommer även att blicka tillbaka på Indien med ett stort leende på läpparna och Banjara Basti kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta, och det är tack vare AVI, Julia, Emilia, Sofia och Hanna, som gjorde Indien så himla bra. Ni är toppen bra tjejer och har stora ambitioner och hjärtan att jag är säker på att ni kommer klara av vad som helst! Och jag hoppas att vi ses den 17 januari i Jönköping!
Ni kan även fortsätta följa deras fantastiska arbete i Banjara Basti till den 1 december på dom här:
Josindien.blogg.se
Hannahuppunen.blogg.se
Emiliasindien.blogg.se
Men nu kallar min älskade familj, min sambo, min katt och mina vänner på mig!
Puss och kram Matilda
